jeg förstår inte..
varför duger jag bara ibland? har jag någonsin svikit dig det senaste året? jag har alltid ställt upp för dig, hjälpt dig ur svåra situationer och stöttat dig när du mådde dåligt. självklart har du gjort desamma för mig. Nästan alltid. Varför känns det som om jag bara duger ibland? så fort Hon kommmer eller ropar på dig springer du efter henne som en svans. Hon gör dig sämre, vet du det? Jag älskar dig och du är en av mina närmaste kompisar, ändå känns det som om jag måste leva upp efter vissa krav från dig, osynliga sådanna. Du ÄR nog den som står mig allra närmast, ändå vet du inte om att jag skriver såhär, skriver just här, i den här bloggen. Du och ingen annan heller, har ingen aning om hur jag mår, finns det kanske en anledning?
jag har funderat länge på varför jag inte berättat om den här bloggen för nån alls. Anledningen är enkel. Jag skämms, jag skulle inte vilja att någon jag känner sitter och läser det här, för då kan jag inte vara helt ärlig. Fast igentligen vet jag inte, ni vet att jag skulle kunna vara DIN bästa och närmaste vänn?! Hur bra känner du dina närmaste igentligen? Förmodligen så bra att du genast skulle ta bort alla dina misstankar om att du känner MIG. Men kan du vara helt säker?
