"den så kallade perfekta kroppen"

jag kan ju inte direkt säga att jag är den enda som har mål angående min kropp, eller hur?! såklart nästan alla vill ändra på saker, större bröst, smalare ben, mer höfter, större rumpa osv.... men om man tänker såhär, utan operation är detta nästan fysiskt omöjligt. att ha supersmala ben men stor rumpa? eller att vara jättesmal med stora bröst? hur rimligt låter det? kroppen är ju byggd på ett sätt så att fettet fördelas över hela kroppen och kanske inte bara hmanar på ex brösten. Jag vet att det finns undantag. Jäg är så trött på att hela tiden tänka på vad jag stoppar i mig, på vilket sätt jag ska gå ner i vikt och få en "snyggare kropp". förmodligen kommer mina bröst då bli mindre, kanske min rumpa oxå. Man kan väl säga att jag är en kvinna med kurver, inte speciellt mycket kurvor men endå, jag har bröst och rumpa, men även rätt stora lår, lite extra fett på magen... Jag måste axeptera att utan operation kan jag inte få min drömkropp. Ni vet inte hur mycket det tär på mig..

jeg förstår inte..

varför duger jag bara ibland? har jag någonsin svikit dig det senaste året? jag har alltid ställt upp för dig, hjälpt dig ur svåra situationer och stöttat dig när du mådde dåligt. självklart har du gjort desamma för mig. Nästan alltid. Varför känns det som om jag bara duger ibland? så fort Hon kommmer eller ropar på dig springer du efter henne som en svans. Hon gör dig sämre, vet du det? Jag älskar dig och du är en av mina närmaste kompisar, ändå känns det som om jag måste leva upp efter vissa krav från dig, osynliga sådanna. Du ÄR nog den som står mig allra närmast, ändå vet du inte om att jag skriver såhär, skriver just här, i den här bloggen. Du och ingen annan heller, har ingen aning om hur jag mår, finns det kanske en anledning?

jag har funderat länge på varför jag inte berättat om den här bloggen för nån alls. Anledningen är enkel. Jag skämms, jag skulle inte vilja att någon jag känner sitter och läser det här, för då kan jag inte vara helt ärlig. Fast igentligen vet jag inte, ni vet att jag skulle kunna vara DIN bästa och närmaste vänn?! Hur bra känner du dina närmaste igentligen? Förmodligen så bra att du genast skulle ta bort alla dina misstankar om att du känner MIG. Men kan du vara helt säker?


Komplimang eller inte

ja, nu var det riktigt länge sen jag skrev, men om jag ska uppdatera från förra inlägget så,

ja. han dog på fredagen. vill inte prata mer om de..

komplimang, vad är det igentligen? är det när man själv blir smickrad eller när någon annan lägger ner tid på att säga nåt fint till dig? ärligt, när folk säger att jag har snygg kropp osv, jag blir äklad. av mig själv. jag stär  mig på att folk hela tiden ska ha åsikter om min kropp och mitt utseende, helt ärligt, jag bryr mig inte om vad du säger, men ja, jag tar åt mig. jag lixom omvandlar det possitiva till negatift. sen att alla tror att jag tp väger 50 kg. Hallå? hur kan man ens gissa någon annnans vikt, jag tycker det är förolämpande, även om dom gissar på typ 10 kg för lite men ändå.

som sagt så tar jag det som något dåligt och jag vet, jag är fet. inget mer med det. jag väger ca 60 kg. Och jag är FET! Snälla försök inte inbilla mig något annat. det hjälper inte. JAG MÅSTE GÅ NER!! ångesten sprider sig och ger mig magvärk och huvudvärk. jag orakar inte hela tiden gå runt och oroa mig för att någon tittar på mig för att jag är kraftig osv. att jag har den snyggaste kroppen i klassen? jo tjena..

Tack för att ni lyssnar! 

RSS 2.0